Efter 35 miljoner år kom Simon äntligen hem till Karlshamn. Han hade blivit lite hårigare, lite skäggigare, lite...lite mindre, lite mörkare. Nej jag såg fel, det var en vildvuxen katt! Jag hade glömt bort hur han såg ut!! MEN han kände inte igen mig heller, jag var platt, ganska hård, ljusbrun och mönstrig, jag hade blivit en fossil. -Det är insidan som räknas!!!
Hehehehe...he he.. hee... jag ser att ni sitter och viker er av skratt av och välbehag!
FAIL på mig!
Jag hade inte glömt hur Simon såg ut, han var grann som glimten på en diamant, snygg som bara han kan vara, ståtlig som en örn och fräsig i sina gula byxor! Åh vad jag har saknat honom! Och ÄNTLIGEN fick jag sova sked med någon som uppskattar det, istället för Louise som fryser till is av ilska när jag bestyr mina närmanden.
Simon spelar match just nu, jag skulle egentligen kollat man jag fick så ont i magen så jag orkar bara ligga ner och vila. Tji fick jag då jag MÅSTE gå och lämna filmen vi hyrde igår.
Tyvärr innebär söndagar att långeman åker hem till Lund, MEN inga tårar spillda för i veckan åker jag ner för att tillbringa vardagen med honom som jag håller så kär.
näsnyp.
Nu är det krig!! 
2 kommentarer:
HAHAHAHA på bilderna! Skadade! :P
Hahahahaha :D
Skicka en kommentar