Min pojkvän är en mästare i köket.. enligt sig själv!

Hej!

Ursäkta min dåliga uppdatering. Men som ni vet så har jag haft många världsproblem att lösa och mycket viktiga uppdrag att slutföra.. Eller något.. kanske...inte.

Hur som helst så har helgen bestått utav mat. Allt från gourmet till mindre.. ja, eh, ...smakligt om man säger så! I fredags blev jag och Simon bjudna på lunch av hans pappa. Det var en väldigt aptitlig lunch! I lördags kväll skulle vi ha myskväll framför melodifestivalen och hade köpt hem grejer till chokladmousse, milkshake och vindruvor.

Nu till det mindre aptitliga.. Eftersom jag föddes på stekpannan så har jag goda kunskaper inom matlagning om jag får bryta jantelagen lite. Simon däremot är inte född på stekpannan.. Han är väl inte världens bästa kock om man säger så.. Bra, men inte världens bästa. Som när han skulle göra milkshake och förklarade övertygande att han "visst kunde göra milkshake". Men efter att ha hällt i matskedar med vaniljsocker i en liten skål på 12 cm så är det rejäla mängder. T.o.m koncistensen fick stryk av vaniljsockret. Vilken milkshakemisshandlare!! Inte nog med det så smakade den starkt också.

Varför använda vaniljsocker i milkshake?! Hans svar var "ja men en kompis till mig har ju det i kladdkaka, och det blir ju jättegott!"
....

.............

Ack och ve! Nu längtar jag verkligen tills vi flyttar ihop så jag kan lära honom laga mat. Jag tror t.o.m att jag ska köpa ett förkläde åt honom och en fräsig kockmössa så det ger honom den rätta känslan istället för att på måfå ösa i fel ingredienser för att få in kock-känslan. Dock är han ganska charmig när han suktar efter sina matlagningskunskaper.

Den goda maten!
Den väldigt aptitliga milkshaken....

jaga eller jaga? det ÄR frrrråga

Nu har jag tänkt till det ordenligt, som den filosof jag är. Jag har klurat, vänt på stenar och dragit mina slutsatser för att ge era hjärnor stimulans. Jag har åkt jorden runt för att finna svar i min fråga och liv i mina tomrum. Håll i hatten nu!

Vad är egentligen rätt, att jaga älg med gevär eller att bara springa efter den och skrika "vänta, ahmen vänta då!! kom tillbakaaa!" med utsträckta armar och kutande ben.


Tänk på den du!

.....

........................

/Er skitdåliga filosof, Lindokrates

Ännu ett försvar

Än en gång känner jag mig skyldig till att försvara min text gällande sågningen av studenter. Många av er, speciellt ni som är studerande eller ni som bara tycker fest är hyvens så har jag mina anledningar till att jag är så negativ till just storfestare.

Egentligen hade jag inte planerat att skriva om det som jag snart ska skriva om för jag anser det för privat för att dela med mig av till omvärlden samtidigt som det river upp sår från gamla tider. Jag nämner inga namn och ingen roll, endast situationen:

-Jag har växt upp med en omgivning där alkohol har varit det största centrumet. Jag har växt upp med en vuxen människa som gått från en helt fantastisk person till ett misshandlat, blodigt, stupfullt vrak. Jag har växt upp med hårda ord och självmordshot, jag har växt upp med tomma spritflaskor i byrålodor och ständiga spyor. Det här är inte ens en tusendel... Allt från en enda vuxen människa.

Är det så konstigt att jag ogillar, eller rent av avskyr alkohol? Och eftersom studenter i regel festar mer än en "normal" människa så tycker jag inte om det.

Jag vill också passa på att säga att nationerna/kårerna inte bara är dåliga. De anordnar diverse fantastiska aktiviteter som inte finns i någon småstad och det utan alkohol. Det finns, jag nämnde det inte men det finns. Men jag slutar inte stå för min åsikt för det.

Äventyr och snöbestyr

Jag var nyss ute på en daglig snöpromenad. Eller promenad och promenad.. varför inte erkänna att det snarare blev en vistelse ute med både lättring och skridskoåkning istället, för än är marken inte stabil. Det känns konstigt när snödrivorna är högra än mig själv.
Men en glad nyhet är att snön börjar smälta, så jag klämmer in simmning också. Jag är en riktig äventyrare!!

Inte för att bilden har med dagen att göra, men jag hittade den nyss på datorn och det var den första bilden jag tog med min kamera förra året. Vänd datorn eller er själva uppochner så ser ni vad det är. VAR det är kan nog bara Karlshamnsbor lista ut.

sammanfattning

Jag vill bara rätta till en sammanfattning från mitt förra inlägg. Alltså, det är inget liv som alla studenter strävar efter. Tyvärr är det dock stora delar som faktiskt strävar efter studentfester mer än själva studierna. Men, som sagt, det finns också dom som vet vad måtta är.

såga studentlivet

Idag är jag på ett riktigt såg-humör. Det ska jag åtgälda med att såga studentlivet.

Jag lockas mindre för varje dag som går att dras in i studentlivets missära små handlingar och än mer förvånas jag hur vuxna människor inte har mognat mer.
Som ett första exempel:

Nationerna/kårerna, det är olika klubbar som man som student kan bli medlem i. Klubbarna styrs av festglada studenter som gärna studerar bara för att få ta del utav festlivet, om inte för den coola statusen som sexmästare eller ölchef.. HAHA ölchef.. I vissa städer är nationerna/kårerna så pass seriösa att de sammarbetar med skolorna. Alltså, ölcheferna och festfixarna sammarbetar med skolorna!? Det låter inte ens lagligt att beblanda studier och alkohol.

Novischfester, festerna för alla nykomlingar. För att alla ska lära känna varandra i de nya klasserna anordnas fester med olika aktiviteter. Ofta anpassar de aktiviteten efter alkoholmängden. Alla får en overall med programmets färg på. Är man riktigt häftig och leker av sig ordentligt bland de andra studenterna kan man samla status genom att ha sex med en student från en annan färg/program och sedan sy fast en remsa med den andra färgen på sitt ben för att bevisa samlaget. Ja, det är ju häftigt att skylta med det!! Eller så får studenterna olika uppdrag, tex att bada i en fontän där en tredjedel består utav spya och kiss.

Sittningarna, fina cermonier som endast har ett syfte: -att bli skitfull! Men för att inte intaga alkohol på ett ofint sätt som studenterna har fått göra som unga 16 åringar på hemmafester eller på skabbiga förfester så tillsätter de en fin touch med trerätters och elegant klädkod. Alltså, en vuxen ytta men en barnslig insida.

Karnevalerna, höjdpunkten för alla studenter och finns i de flesta storstäder. För att få vara med köar hela stadens studenter från omäskligt tidiga tider för att få en chans att vara med. Då får de arbeta ideellt med diverse arbeten för att driva karnevalen. Som belöning får de ett X antal fester innan själva karnevalen för att fira att "nu är den nära, låt oss fira med en fetefest!! och dagen efter firar vi igen bara för att det blir en dag YTTERLIGARE närmare".
Just det, sen ska vagnar byggas som ska köras runt på paraden. De är roliga att titta på, men hur roligt och framförallt klipskt är det att dricka stora mängder alkohol samtidigt som knivar och diverse svetsverktyg används?!


Jag ser inte logiken i att ägna min studenttid åt stora mängder alkohol och ideellt arbete som inte ens går till välgörenhet. Dessutom finns det så mycket mer att utveckla i livet än fest och stora mänger alkohol, eller satsa järnet för att få statusen "ölchef".. HAHA ölchef...

Myshissen

Korsning!

Jag tror jag bär på inre oro gällande hissen där jag bor.. Den knarrar och gnislar och går att likna med en snigels fart. Hur som helst, det finns ett litet klistermärke i hissen där det står "besktning utgår februari 2010 " och den är än inte besiktigad.

Nu till min inre oro. Inatt drömde jag att jag åkte i en skenande hiss, fast det var mer som fritt fall både upp och ner och ploppade upp ur taket o fastnade där, sen blev den utbytt med en liten hiss som man fick krypa in i.

Jag tror inte jag vill åka hiss längre.


Jag har hatat hissar sen barnsben. Jag kommer speciellt ihåg en jättehiss på en mataffär kallad "bäst" med två våningar. När jag motvilligt skulle åka med mamma ner så trampade jag på det gula sträcket vilket gjorde att hissen stannade. Jag skrek som jag aldrig skrikit förut och vågade aldrig åka hiss igen...

Nog om hissar, nu ska jag göra mig i ordning för att säga hej till farmor och farfar!

/Eder nobla hisshatare

Sporter i all ära när man kan vara bord med nära och kära

Jag har aldrig gillat sport, i alla dess former faktiskt. Jag menar, jag kan inte förstå logiken i att jaga en boll, bli proffs på att jaga en boll och sedan vad? Jag vill ha MER!
Eller att åka skidor, stanna upp för att skjuta lite pickadoll och sedan åka vidare. Varför inte dra in några fler sporter i samma gren? De har ju redan kombinerat skytte och längdskidor. Så jag tycker att efter de stannat för att pang panga lite så ska de åka längdhopp, o när de landar... nejmen.

Men Curling då! Det måste vara den mest ointressanta sporten någonsin!!
Först är det en som får huvudansvaret att skjuta iväg ett klot med handtag som för övrigt ser ut som ett omodernt strykjärn! SEN, är det två medarbetare som får hjälpa till genom att sopa som de aldrig sopat förr framför strykjärnet. Jag slår vad om att sopandet inte ens hjälper och att anledningen till att soparna ens finns med är att deras mammor blev arga när de inte fick vara med på curling så de sa till strykjärnskastaren att de visst skulle få vara med och då fick de roller som sopkastare. Sen var alla glada.

Det är precis som när man var liten och ville vara med på en lek och inte fick, så sa man till fröken och så fick kompisarna komma på en roll som inte var med i leken bara för att. Ofta en biroll som ingen ville vara, typ bebis eller hund.. En gång tror jag att jag fick vara bord... HAHAHAH!

Jag är en stark överlevare!

He-e-ej!

HerreGUD vad jag sov länge idag. 12.20 visade klockan. Kan bero på att jag och Simon var uppte till kl 05 igår natt. Nu är klockan redan tre och jag har sovit bort halva dagen.. Men det var behövligt må jag säga!

Jag vaknade på ett hejdundrande humör och åt en brakfrukost till ett 'how I met your mother' avsnitt. "Om det kommer ett dubbelavsnitt så är det här världens bästa dag" tänkte jag och sant som det var sagt, ytterligare ett avsnitt kom. En fantastisk start på dagen! En fantastisk dag innehåller en lång promenad i mitt liv, därför blev det också av. En fantastisk runda innehåller en fin miljö samt frisk luft. Men det uppstod ett fel..

Vid min gamla barndomsskola höll de på med diverse arbeten som utsöndrade den mest avskyvärda lukt det går att föreställa sig! Inte ens bajjamajjor kan jämföra sig med dess like. Jag trodde jag skulle DÖ! Jag funderade starkt på att stoppa upp en hand snö i näsan. Och hade den snön innehållit hundbajs så hade jag inte ens känt det, så stark var lukten utomhus!

Men nu sitter jag tryggt inomhus och är en stark överlevare från utsidans starka dofter!
Egentligen hade jag inte tänkt skriva om mysiga dofter. Egentligen hade jag tänkt skriva om hur fint det är med fotografier. Så nu skriver jag det: Det är fint med fotografier!

en motvillig hemfärd

Godmiddag!

Igår chokladfounduade vi. Egentligen ska man lägga chokladbitar direkt i fonduen och låta det smälta av värmeljuset under i ett inbyggt vattenbad, men vi körde en variant med att smälta chokladen på spisen och blanda i mjölk så att chokladen blir mer rinnig och håller sig varm och flytande längre. Synd bara att det inte är jordgubbssäsong för det hade suttit fint till chokladen.


Idag åker vi hem från Hasslö. JAG VILL INTE! Det har varit så skönt att vara här i lugn och ro utan stress och press, bara jag och Simon. Jag har verkligen behövt byta miljö för att samla en gnutta ny energi. Dock känner jag att jag hade behövt mer tid här och bara få vara. När det är så stressigt och jobbigt som i mitt liv just nu så finns det inget som jag uppskattar så mycket som att bara få vara. Bara tanken av att åka hem nu till verkligheten får mig att må illa och få ont i magen. Hoppas det blir snöstorm så vi blir isolerade och måste stanna här i en vecka!

Morgonrockshelg

Hej på er!

Jag har inte något fungerande internet för tillfället, därav mitt dåliga uppdaterande.
Just nu sitter jag och Simon i deras hus på Hasslö med varsin dator och dricker kaffe med after eight. Notera gärna bilden nedan.. Simon tänkte till enligt sig själv och gav mig en bebiskopp och en mastordont rejäl kopp till sig själv. Jag vet inte om han vill symbolisera längdskillnaden mellan oss... Men bebiskopp måste ju leda till lite bebbning, alltså ompyssling, kill på magen och någon som bär runt på mig konstant. Ja, det hade varit ytterst intressant. Och bär Simon runt på mig kan jag säkerligen se till södra Afrika med hans ståtliga längd.


Den här helgen har en genre lugn och ro. Så det vi har gjort hittills har varit matlagning, lallat runt i morgonrockar och tjockat oss framför hockey och solsidan med after eight. Ja, sen har vi halkat runt i snön för att köpa choklad till chokladfonduen ikväll. Det var inte uppskattat då Simon bah' sådär skulle testa sina slägga-skills med en gigantisk snöboll och nästan tog livet av mig.... med ett släng av överdrift... HAHAHAHA fattar ni? SLÄNG!!? HAHAHAHAHA!!!! Nejmen.

Rättvist uppdelat! Kan också bero på att jag inte gillar kaffe.
Simon med ett egenkonstruerat mordvapen på huvudet.

Har man likadana morgonrockar så måste man ju se möjligheterna..

Möjligheterna!!!

Massor av möjligheter!

Lite stämningsrosor inköptes. Egentligen tycker jag vita rosor är

finast men de var tyvärr slut.

/Er alldeles egna rockärm.

ångest!

God middag,

Idag kommer jag säga upp min lägenhet, jag ska bara kopiera mitt hyreskontrakt och hoppas på att någon kan ta över inom kort. Eftersom jag inte har någon vidre inkomst för tillfället och ändå ska flytta till Skåne med Simon i sommar/höst så vill jag ha alla dörrar öppna, slippa dubbelhyror och spara pengar.

Under sommarn får jag flytta hem igen. Undra hur det kommer gå med tanke på att jag inte bott hemma sen jag var 16.. Men jag hoppas på att det kommer fungera! Framförallt hoppas jag att jag och Simon får tag på en lägenhet i Lund/Malmö inom kort.


Ibland är det synd att jag och Simon träffades precis när han skulle börja plugga i Lund, även om jag annars tycker tajmingen är helt perfekt. Det är bara det att jag inte alls tycker om Lund. Innan hade jag aldrig tänkt tanken på att bostätta mig i Skåne. Jag hade riktat i mig på Göteborg eller Stockholm. Helst Stockholm då den utbildingen jag allra helst vill gå bara finns där.. Istället känns det som att jag får nöja mig med det jag kommer in på här och utbilda mig till något jag vill litegrann. Visst, jag ändrar mig hela tiden om vad jag vill utbilda mig till, men utbildningen i Stockholm känns rätt i magen eftersom den kommer leda till de roligaste jobben någonsin!

Men samtidigt hade det inte gjort mig lyckligare att leva i Stockholm utan Simon heller. Så får jag välja så väljer jag kärlek före dömjobbet.


Nej nu ska jag duscha bort min ångest och göra den stora förvandligen från neander till homosapiens. På återseende!

alla hjärtans dag och sen uppdate

Hej på er, efter alla dessa år!


Jag har inte skrivit något på felra dagar!!!!! Ja det är ren fakta!
Ve och fasa!

Skamvrån borde vara mitt näste, men då är inte fallet i dessa tider.


Jag har väl ingen direkt anledning till varför jag inte skrivit något. Eller jo, jag har ju umgåtts en hel del med en man som jag håller så kär så kär. I helgen var vi i Karlshamn och gjorde små speciella saker som egentligen inte är mycket för världen, men mycket för mig.


Eftersom det är så förbaskat roligt att se fåglar glädjas av en gammal skrumpen brödbit så testade vi fågelutbutet i Karlshamn. Det får en stark 7a av 10 för er som har intresset.
Det har ju även varit alla hjärtans dag, det firades genom att inte fira det alls. Jag och Simon har ungefär samma syn på den dagen. "en dag för singlar och par att känna ångest över vad som bör göras och inte göras", så Simon kom med den briljanta idén att alla andra dagar kan vara alla hjärtans dag istället. Det tyckte jag var en fin idé! Istället umgicks vi med trevliga människor och åt semlor. För min del brukar det bli mandelmassa med lite bröd på.

Den kvällen avslutades med att Simon och hans kompisar spelade krigsspel och kände hur manligheten växte, och jag lekte med en hund och kände hur något annan växte på något som juckade mot mtt ben och dreglde som aldrig förr...

Delfindykning

Ibland kan jag drömma om ett fåfängt liv och se lyckan i det. Till exempel så har jag bestämt sen lång tid tillbaka att bleka tänderna för 4000 kr när jag börjar stundera eller jobba i höst. Men vad ger mest, blekta tänder eller upplevelser?

Det finns så mycket jag vill göra i mitt liv. Jag vill dyka med delfiner, åka på späckhuggssafari, rida alla hästraser i världen, köra formel 1 bilar, dyka med en blåval och klättra i berg etc. Får jag då välja mellan upplevelser som dessa eller vitare tänder så känns valet ganska självklart.
För 3150 kr/pers kan man dyka med delfiner på komården. Dessutom går en stor del av pengarna till att rädda delfiner världen över.

Jag tror jag ska lägga upp ett förslag om det här till Simon. Jag dyker hellre med delfiner än att åka till ett turistställe i Grekland som jag tagit upp innan. Känner jag honom rätt så vill han nog också det här.

På liveit.se hittar ni en mängd roliga upplevelser.

jennie löfgren-believer

God middag!

Vilken lättnad! Finns det en härligare känsla än när man hittar det man sökt efter ett bra tag? Nyss så hittade jag en låt jag letat efter i över 7 år! Konstigt nog så fäste sig den här låten från första gången jag hörde den och har inte kunnat hitta den sen dess. Anledningen att den fäste sig kan bero på hästen i videon. Det är min favoritras, Frieser! Det är onödig info för er som inte visste att jag har ett stort hästintresse.

gemenskap vid matbordet

Godmorgon!

Idag är jag uppe med tuppen. Simon skulle iväg tidigt till skolan så jag gick upp med honom. Egentligen är det skönt att ligga och dra sig på morgonen och skita i att gå upp när han gör det, men med den här bostadsarean så kommer det sluta med att frukostdofterna färdas hela EN meter till sängen från soffan och väcker mina frukostlustar! Sen är det ganska mysigt att äta frukost tillsammans också.

ÄTA TILLSAMMANS!

Det är Simon bra på. Sist vi köpte hem mat (mcDonalds) var alla hamburgare slut förrutom min när vi kom hem. Han blev hungrig på vägen...

..........

Om jag skulle ta och äta upp maten från ica påvägen hem? Den råa biffen och den okokta pastan kommer vara ett minne blott!

Nåväl, jag kan nog handskas med att äta själv nångång ibland. Han är ju så bra på så många andra sätt! Min långeman.


Nu ska jag se en film och sen gå ner mot stan och leta uppen present till morfar som fyller år på fredag och lite alla hjärtans dag presenter.

Fågelskådare, se hit!

Hej!

Som ni vet så är jag i Lund för tillfället. Vi har inte hunnit göra så mycket, Simon pluggar på dagarna och jag försöker komma underfund med vad jag vill med livet. Livsfrågor är inte det lättaste, speciellt när jag vill så mycket! Men det skriver jag mer om i ett annat inlägg för jag är så trött nu, så trött att jag inte orkar skriva mer och överlåter några illusioner till eder istället! Fågelskådare, se hit för här kommer bilder från parken.

Svensk duva.
Tibbetansk snöfågel ..hehe nej jag vet inte vad den heter.

Tiggarblicken!

Tiggarblicken gav önskat resultat.

Simon med nyfunna vänner.

Kolla in fötterna! Jag har aldrig sett fåglar med så stora klorliknande

fötter i Sverige.

En söt anka som påminner om en häst.

Jag och Simon .

Skogshuggarposition. <3

Söndag och jag åker till Lund

Hej på er!

Idag mår jag illa, äter i princip bara choklad och känner mig småtjurig. Den legendariska veckan är härmed kommen! På en tvåtimmars period har jag ätit en skål havregrynsgröt och 150 g mintchoklad... Jag kan inte rå för intaget av föda och nödproviant idag!

Någon gång idag ska jag åka hem till Simon i Lund. När vet jag inte eftersom han köar till lundakarnevalen. Han gick upp kl 6.00 imorse för att stå i kö i kylan när insläppet är kl 12... de 4000 första får garanterat plats i karnevalen. Jag hade inte gjort det kan jag ju säga!

Om jag ska vara ärlig så har jag aldrig trott att jag skulle klara av ett distansförhållande. Det innebär så mycket komplikationer för det krävs mer av båda för att få det att fungera och konflikter föds så mycket lättare om man inte får tid för varandra. Men, till min förvåning har det fungerat jättebra! Klart att det inte är lätt, men det är ingenting jämfört med hur roligt det är! Även om jag längtar efter att få en riktig vardag med Simon så har det också sin charm att känna saknad efter ett tag utan varandra.

Nu ska jag ta och packa väskan, för snart ska jag slänga mig över Simon och pusskriga honom som aldrig förr!

Lördag

Godkväll!

Den här dagen har börjat så bra! Känner så mycket ny energi i hela kroppen! Fikade en väldigt givande fika med Ida för några timmar sedan. Det har varit så mycket som kommit i vägen på senaste så vi har inte träffats på ett X antal veckor. Det var verkligen roligt att träffas nu äntligen!

Kvällen kommer också bli rolig. Festligheter med trevliga människor en lördag som den här. Vad kan inte bli bättre avslut på helgen än att åka till Lund på söndag? Nu är det bäst att jag gör om mig från grottmänniska till.. ja något ståtligare!

Bilder från Louise 17 år

NU kommer lite bilder från Louises födelsedag. Eftersom jag har stränga förbud att inte lägga ut någon bild som kan föreställa Louise såfår ni nöja er med följande:

En fantastisk naturupplevelse på morgonkvisten!

Eller också ett skitfult vykort som jag var tvungen att köpa!
Väldigt aptitliga choklader Louise fick av mamma.

inget 17 års kalas utan ballonger!

Tårtförsök 1 av mig, mintchokladmoussetårta!

Tårtförsök 2 av mig, prinsesstårta

fredag

Hej,

Jag glömde kamerasladden hemma så kunde inte lägga ut några bilder från gårdagen. Det kommer senare idag. Det här kommer förövrigt var världens tråkigaste fredag. Jag är sjuk med förkyling och har inget att göra. Värre blir det också bara för det är fredag. Hurra!

Louises 17 års dag

God morgon!

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är Louises födelsedag! Världens bästa lillasyster fyller 17 år! Kl 08.10 gick jag upp och gjorde frukost på sängen åt henne och sjöng med min ljuva och hesa morgonstämma. Hyvens att hon hade sovmorgon idag, annars hade det varit ganska tufft att kämpa mig upp vid 6.. Nu ska jag göra mig i ordning och gå ner på stan och inhandla det sista tills ikväll sen åker jag hem till mamma för att göra klart alla tårtor till dagens gäster. Vi hörs!

På morgonen smakar mat alltid bäst i sängen!

Diagnos dössjuk

Jag är helt inne i samhällsfrågor idag, så jag kör på en till! ...ÄLSKA MIG!


Om man är döende får man oftast sina sista önskningar uppfyllda, så som ledighet och tid att lägga på det man vill för att leva lyckligt sin sista tid och man får oftast en fantastisk omvårdnad från vård och omsorg. Har man tur kan den lyckan som den fria tiden ger påverka nervsystemet och med det göra kroppen frisk. Är man lycklig är det svårare att insjukna och det är vetenskapligt bevisat. Ingen kan rå för en dödlig sjukdom, eller hur? Det finns väl ingen som väljer att få det, inte sant?


Om vi byter ut den dödliga sjukdomen mot depression, depression som också kan leda till död genom självmord. Det räknas inte som en dödlig sjukdom, men det kan bli, precis lika mycket eller lite som en dödlig diagnos. En depression är som andra sjukdomar, man väljer inte att få det och ingen vill känna på det.

Om en människa med depression går i självmordstankar och tycker livet är meningslöst.. är det inte lika viktigt att försöka få den på fötter igen precis som en diagnostiserad dödssjuksjuk människa? Jag tycker att det är samma sak. I båda exemplaren existerar sjukdomar som ej är självförvållade, både påverkar familj och vänner negativt och ledsamt, båda livsfarliga och behöver ungefär samma behandling. Varför blir då inte depressionssjuka bättre behandlade?

"Behandlingen" brukar vara "lyckopiller" eller så kallade sockerpiller som inte gör någon verkan. ELLER kan man få piller som sägs innehålla ämnen som påverkar kroppen positivt. Men helt seriöst, det spelar ingen roll om man ökar mängden lyckohormoner i kroppen, det reder ändå inte ut problemen bakom depressionerna


Det är klart att man alltid ska kämpa för sitt levebröd, men oftast beror depressioner på traumatiska händelser och minnen som tär på sinnet. Det är lätt att döma och säga åt andra vad de ska göra och att de ska arbeta mer, men om de inte har råd med psykologer då? Om de inte har någon som stöttar dom? Om de inte orkar ta ett andetag till? Är det inte då mer än rätt att ge mer stöd och hjälp åt dessa människor?

Många människor som har traumatiska upplevelser i bagaget har svårt att ta sig upp, och samhället vet och orkar oftast inte göra det som krävs för att hjälpa då många tycker det är meningslöst. Men bakom många med orättvisa grunder gömmer sig de bästa eldsjälar som går att få tag på.

Adoption

Adoption,

Det är något som jag defenetivt kommer att genomföra i mitt liv. Överallt finns barn som lever liv som ingen av oss hade klarat av utan att bryta ihop och aldrig mer orkar resa oss upp. Överallt finns barn som tvingas arbeta i unga åldrar för minimumlöner just för att överleva dagen. Oftast har de barnen tur. Förstår ni det? TUR! Hade vi fått arbeta så hårt från barnsben hade vi burit på diverse psykiska och traumatiska hinder idag tror jag. Men för dem är det tur. Tur som bara behöver arbeta och inte sälja sig eller bli kidnappade och tvingade till det, så kallat traffiking.

Vi vet alla vad som pågår runt om i världen, men vad gör vi egentligen åt det? För mig har det varit självklart sen många år tillbaka att adoptera i framtiden och det vet jag att fler har i åtanke. Såklart är det frivilligt och det accepterar jag. Men vad jag inte accepterar är dåliga ursäkter och ointresset för andra människor som lider. De typiska ursäkterna är "det är inte samma sak att ha ett barn som inte är ens eget" eller "det känns ju konstigt om barnet inte liknar en själv". Då är min fråga.. Vad är det som gör en familj komplett då? Är det gener mellan barn och föräldrar som gör det? ELLER är det kärleksbanden mellan familjemedlemmarna?

För mig är det uppenbart att man blir förälder om man agerar som en. De biologiska banden har inte alls med föräldrarskapet att göra, bara med tillverkningen. Sen finns ju den värsta bortförklaringen som är helt empatilös. "världen är redan överbefolkad". Visst är det ren fakta, men hade det varit VI som befunnit oss i de situationerna och inte kunnat ta oss ur det själva, hade vi inte önskar att det fanns någon som hjälpte oss då? Eller hade vi funnit oss i det hemska livet och tänkt "jaa, men någon måste ju ta smällen, det gör jag gladerligen".

-Jag tror inte det.


Mitt syfte är inte att alla ska adoptera eller känna sig tvingade, det är frivilligt. Jag vill aldrig att vårt egoistiska tänkt ska ta över och låta andra dö på vår bekostnad. Man behöver heller inte adoptera för att hjälpa, det enda som behövs är empati och intresse för andra människors liv.

Om det hade varit du, hade det varit lika "rätt" då?