rita eller lyssna, det är frågan

Det här med högskolan skrämmer mig lite. Undervisningsformerna består mestadels utav föreläsningar vilket får mig att tänka tillbaka till gymnasietiden... Föreläsningar är alltid kul, om det innehåller något intressant och om talaren är skicklig. Men jag minns en speciell föreläsning så väl. ...så väl så jag inte kommer ihåg vad det handlade om. Kan bero på att talaren hade samma tonläge som E-type i 4 timmar (!).

Hur som helst, efter två timmar, gråten i halsen, försökt grimasera åt mina vänner på raderna omkring utan någon vidare framgång och en hel myrstack i benen fann jag mitt block och penna som min enda räddning för att inte dö av uttråkning.

Jag lovar, han såg EXAKT ut så! Tänk er en mullgrön sammetskavaj på det!

Nu är jag rädd för att tappa gnistan på högskolan sen. TÄNK om jag finner kurserna ointressanta? Tänk om jag förstör min framtid genom att rita av föreläsarna? Jag hoppas att de alla kommer ha talets förmåga!