Förbannade kinderägg!

Inatt när jag och Louise skulle sova kom vi på en hel del gamla barndomsminnen som fördröjde sömnen inpå småtimmarna. Vi kom in på ämnet barndomsrum. Alla har vi väl våra mysiga minnen av våra älskade rum? Men INTE jag!!!!

Jag HATADE mitt rum! Bakgrunden till det var att jag aldrig fick bestämma hur det skulle se ut. Den som bestämde, det var mamma. Mamma hade målat upp sin egen bild utav hur mitt rum skulle se ut, och så fick det bli också! Härliga bananer tänkte mamma säkert.

.

Mitt rum bestod utav en flätad träram runt sängen, en stor träbokhylla som var gigantisk, ett träskåp, en trähylla med små fack i, en träsekretär, en trästol, en mellangul tapet som var det närmsta man kunde komma trä samt ett barn med en träskalle(jag). Allt i slipat trä. Trä som drar till sig damm. Trä som känns strävt mot små barnfingrar. Trä som förintar människan!!

Inte nog med det! Ni kommer väl alla ihåg kinderäggen? Spänningen var OLIDLIG om vad som kunde befinna sig i ägget. Louise fick alltid små söta plastdjur, små pussel eller plastsaker som man fick bygga ihop själv. Men när jag öppnade mitt ägg låg det ALLTID likt förbannat ett trätåg där. TRÄTÅG! Under min barndom samlade jag på mig cirkus 15 st...

.

Man kunde inte göra något med dom, tråknivån var maximal och bara det att tåget var i trä också förbannade min syn på kinderägget!

"Men vad bra!" Sa mamma till mig, "nu kan du ju ha dina trätåg i din trähylla med små fack i".

......

Jag dog inombords

Inte mamma. Hon radade gladeligen upp mina barndomsförstörande tåg på hyllan.

.

Och än idag sitter jag under mitt korkträd, luktar på blommorna och HATAR slipat trä...