Jag är på sådant gullemyus humör pga Simon. Jag vet inte om jag ska börja med att göra en trippelvolt och sedan hoppa upp i famnen på honom och suga mig fast likt en blodigen och njuta av hans blod, eller slänga mig över honom och pussattackera honom, eller också om jag varsamt berättar hur betydelsefull han verkligen är?
Tåls att fundera på.
All denna kärleksfrustration beror på följande:
Häromdagen råkade han visa en skrynklig lapp som han egentligen inte skulle visa. Lappen innehöll diverse kläder som jag önskat mig i julklapp. Då.. då hade han valt ut de han tyckte var finast och sedan skrivit ut dom på en lapp och gått ut och letat i butikerna i Lund.
-KÄMPARGLÖD!
Åhåhåh jag blir så rörd! Hur många skulle gå in för det så mycket som han gjorde?
Inte nog med det!
I somras hittade jag en gammal nyckelring, och inte vilken nyckelring som helst. En jag fick av Simon när vi gick i 9an. Vad många inte vet är att vi faktiskt har lite förflutet ihop. Han åkte på språkresa under en treveckors period, när han kom hem sa han "du fanns delvis med på resan även om du inte var där" och plockade fram en nyckelring som satt fast på hans väska. På den stod det "L1ND4". Även om den inte är mycket för världen så har den alltid betytt mycket för mig, dels genom hans presenterande och dels för att den var från honom.
Min 16 årsdag var minst lika fin. Under den perioden hade jag många beundrare och fick dyra presenter av dessa. Bland annat en gucciparfym och dyra hästfaktaböcker. Men så kom Simons present, en ljuslykta med texten "some people makes the world more special just being in it" och den betydde så otroligt mycket mer än de dyra fjantiga sakerna jag fick då!
Jag älskar honom!
1 kommentar:
Och jag älskar dig, underbara människa! <3
Skicka en kommentar