Oftast har jag dagar där jag är jätteglad och har överskottsenergi till allt. Då går min hjärna på högvarv och jag känner mig både effektiv och mår bra av det. MEN, när det blir för mycket utav det goda känns det som min hjärna segar ihop sig och flyr ifrån mig. Vart vet jag inte, bara att det är ett faktum att jag INTE får följa med.. Och när hjärnan flyr så tappar jag mycket av min positiva energi. Jag blir seg, trött, asocial och lite tråkig. Ja, lite bråkig också om jag ska vara på min ärligaste sida.
Det enda som hjälper då är att ta det lugn och inte göra något speciellt. Bara få vara oplanerad och inte känna press på något, annars får jag bara ångest över att jag aldrig kan sätta mig ner och bara njuta av allt och ingenting. Må hända att jag låter som en 85 åring, men för mig är det viktigt att stanna upp ibland och försöka förstå allt som händer i livet och försöka njuta av det. Och när jag börjar bli sådär otrevligt asocial som nu när min talförmåga har slutits helt och jag låter mer som en gammal grottgubbe än en 2000-tals dam så känns läget kritiskt!
Jag kan omöjligt vara en bra flickvän just nu. Tycker Simon är en stark man som orkar med mig just nu utan att slänga mig över axeln och källsortera mig. Undra vad jag hade sorterats som då? Brännbart kanske.. eller nej, kompost hade han säkert valt att slänga mig i efter mitt humör idag. Nä-hä vet ni, ibland är det svårt att kontrollera sitt humör och inte låta det gå ut över kära och nära, jag är bra på att inte kontrollera det alls! Simon, nu ber jag officiellt om ursäkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar