Vad är det som är så häftigt med alkohol, egentligen?
Jag har i så många år försökt luska ut vad det är som är så extremt häftigt med att dricka sig redlös, glömma kvällar, kräkas i hörn och göra sig av med både pengar och sitt sinne.
Jag har aldrig tyckt att det varken är häftigt eller roande.
Delvis beror det på min barndom och ungdom som bestod utav en alkoholbaserad miljö som fick mig att inse allvaret i drogen och inte minst livet i sig.
Enligt många är jag både lillgammal, präktig, tråkig och seg som inte festar mycket. Men i det långa loppet är det ju min egen åsikt som avgör mina val. För att bryta jantelagen så tycker jag att jag är smart som inte tycker det är roligt att dricka så mycket alkohol tills jag spyr, eller så mycket så jag måste hänga mig fast vid folk och andas med en nästan dödande andedräkt, eller glömma delar av kvällen, eller bete mig allmänt idiotiskt som att slå sönder saker, bråka med folk, begå äktenskapsbrått eller låta luster gå före, bli klumpig och spilla ner dyra kläder som köpts bara för den kvällen, inte våga vara mig själv förräns jag druckit, få för mig att jag är odödlig och ge mig in på livsfarliga handlingar, nöja mig med att festa i otrygga miljöer bara för att det är fest där och ingen annan stans etc etc.
ja-a, visst är jag dum? Dum som inte låter mig lockas av ovanstående läckerheter.
Visst tillhör fest och alkohol ungdomens ljuva år, men varför överkonsumera som så många alltid gör?
Alkohol i lagom mängd skadar varken dig själv eller någon annan. Dessutom är det väl alltid roligare att ha kontroll över sitt liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar