Karlshamnskärlek

Hej,

Nu är jag i Karlshamn igen. Med gråten i halsen satt jag på tåget hem från Lund idag. Varje gång jag åker tillbaka hit så känns det som att åka tillbaks till ett fängelse, eller en tom spökstad där det varje dag pågår en kamp att överleva, helt själv, utan människor. För alla de närmsta har flyttat.

Det är inte långt kvar tills ett riktigt liv börjar igen, ett liv med människor omkring mig, ett liv med högskoleplugg, ett liv med en stor lägenhet som rymmer både mig och Simon, ett liv med stadig ekonomi och ett liv utan oro. Minst ett halvår kvar sen finns det där. Men ett halvår är ändå 6 månader. 6 hela månader ska jag vara kvar här, i sketna Karlshamn!

-JAG VILL INTE!

Jag känner mig nästan som Robinson crusoe. Ensam på en öde ö, DÖDENS ö. Och utan min vän Fredag!! Var är han när jag behöver honom?!?! Nedrans Fredag..