Vad jag har hört och vad jag själv tänkt på är att jag bara skriver alla bra saker som händer mellan mig och Simon, precis som om vi hade det perfekta förhållandet som aldrig bråkar eller gör fel. Allt är bra! ...Men så är det ju inte! Jag väljer bara att inte skriva om det här eftersom jag tycker att det är för privat. Alla bråkar och alla behöver bråka. Ett förhållande utan konflikter är inget riktigt förhållande. visst, vi bråkar inte jätteofta, det är mer tjabb är bråk i så fall. Men det som jag tycker är så bra mellan oss är att vi faktiskt pratar om allt hela tiden och reder ut problemen så att de aldrig ligger och gror och växer sig större.
Vi har absolut inte det perfekta förhållandet. Vi bråkar lika mycket som de flesta andra. Men jag skulle aldrig sätta mig och skriva ett inlägg om hur arg jag var på honom innan jag själv pratat med honom och efter det brukar vi ha löst problemet. Vi brukar mest bråka om att vi ses för lite (Jag bråkar om det) och att han spelar dator på vår tid (Han bråkar om det för jag tvingar honom att spela, hehehe, nej skoja) eller att sängöverkast och kuddar inte får slängas på golvet om det inte är dammsugat (Simons konflikt till mig). Såklart bråkar vi om större saker också men det är de vardagliga konflikterna.
Det är skönt att kunna ha småkonflikter och störa sig på smågrejer för att vi kan. Alla i världen kan inte skälla på sin partner som glömde tvätta de sista par jeansen eftersom alla har ingen tvättmaskin eller rent vatten över lag. Så om jag får definiera det perfekta förhållandet så är det ett förhållande med bråk och konflikter som båda kan lösa på ett respektfullt sätt och njuta av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar