onsdag 3 februari 2010

Diagnos dössjuk

Jag är helt inne i samhällsfrågor idag, så jag kör på en till! ...ÄLSKA MIG!


Om man är döende får man oftast sina sista önskningar uppfyllda,
så som ledighet och tid att lägga på det man vill för att leva lyckligt sin sista tid och man får oftast en fantastisk omvårdnad från vård och omsorg. Har man tur kan den lyckan som den fria tiden ger påverka nervsystemet och med det göra kroppen frisk. Är man lycklig är det svårare att insjukna och det är vetenskapligt bevisat. Ingen kan rå för en dödlig sjukdom, eller hur? Det finns väl ingen som väljer att få det, inte sant?


Om vi byter ut den dödliga sjukdomen mot depression, depression som också kan leda till död genom självmord. Det räknas inte som en dödlig sjukdom, men det kan bli, precis lika mycket eller lite som en dödlig diagnos. En depression är som andra sjukdomar, man väljer inte att få det och ingen vill känna på det.

Om en människa med depression går i självmordstankar och tycker livet är meningslöst.. är det inte lika viktigt att försöka få den på fötter igen precis som en diagnostiserad dödssjuksjuk människa? Jag tycker att det är samma sak. I båda exemplaren existerar sjukdomar som ej är självförvållade, både påverkar familj och vänner negativt och ledsamt, båda livsfarliga och behöver ungefär samma behandling. Varför blir då inte depressionssjuka bättre behandlade?

"Behandlingen" brukar vara "lyckopiller" eller så kallade sockerpiller som inte gör någon verkan. ELLER kan man få piller som sägs innehålla ämnen som påverkar kroppen positivt. Men helt seriöst, det spelar ingen roll om man ökar mängden lyckohormoner i kroppen, det reder ändå inte ut problemen bakom depressionerna


Det är klart att man alltid ska kämpa för sitt levebröd,
men oftast beror depressioner på traumatiska händelser och minnen som tär på sinnet. Det är lätt att döma och säga åt andra vad de ska göra och att de ska arbeta mer, men om de inte har råd med psykologer då? Om de inte har någon som stöttar dom? Om de inte orkar ta ett andetag till? Är det inte då mer än rätt att ge mer stöd och hjälp åt dessa människor?

Många människor som har traumatiska upplevelser i bagaget har svårt att ta sig upp, och samhället vet och orkar oftast inte göra det som krävs för att hjälpa då många tycker det är meningslöst. Men bakom många med orättvisa grunder gömmer sig de bästa eldsjälar som går att få tag på.

3 kommentarer:

J sa...

du har alltid någon som stöttar dig, det har du

Linda sa...

Fast jag syftade inte riktigt på mig själv just i det sammanhanget. Men tack <3 det betyder mycket!

Myggan sa...

Du måste nog sluta brinna så starkt för alla andra när du själv inte är hel, för hur ska du annars ha kraften att få dig själv på benen?

Du skriver om adoption och depression, stora svåra ämnen, där du vill komma in som en räddande ängel och fixa allt, för alla.

Men du är inte hel själv linda, du måste laga dig själv först. Att ha viljan att hjälpa andra är en otroligt fin gåva, men du får inte missbruka den genom att ignorera dig själv.

Jag älskar dig, men sist när vi sågs var bara halva du där, och du kommer försvinna helt om du inte stannar upp och slutar lägga all kraft på andra, även om du mår bra av det. Börja från grunden och må bättre själv först<3