YNGELKUNGEN, DET ÄR JAG DET

Tidigare idag när jag var en hejjare på att plantera kom jag att tänka på alla insekterna som fanns där. Hur äckliga jag egentligen tycker de är. Men sen kom Simon in i mitt liv. Naturens bäste vän. Det finns inte ett träd, en buske, en sparv eller ett halvt nedbrutet löv som känner sig oälskad av denne man. Hans visioner och självklara åsiker om moder jord och livet hjälper mig rejält med att få bort mitt insektshat.

Än är det inte så att jag kan sitta i soffan med en syrsa i knät som jag klappar på vingarna med mitt minsta lilla lillfinger och myser. Men om jag är ute och går och ser en groda måste jag stanna och kolla på den. Som ett litet barn. Jag blir så faschinerad!!

Som när vi var ute och gick en dag och han fick syn på grodyngel. Jag som ser alla yngel som mygglarver blev väldigt positivt överraskad. Jag t.o.m höll en, hjälpte en annan att komma förbi en stor sten etc. En riktigt yngelhjälte!

Jag saknar honom så jag får ont i magen! 2 dagar kvar sen kommer han hem till Svearike från sin Frankrikeresa.

Åh, vad jag älskar dig