Bara en period

Ni får ursäkta min seghet. Just nu har jag bara ingen ork till att vara så aktiv i mitt skrivande, och speciellt att vara sådär oseriös som jag nästan alltid är här. För tillfället är mitt liv inte så bra. Jag har ångest och panikångest. Det innebär att jag har svårt att vara glad för tillfället och lätt för att bryta ihop. Det beror på all sorg som mitt liv egentligen byggs på. Från barnsben har jag egentligen utsatts för vad de flesta människor som lever ett normalt tryggt liv inte kunnat fantisera ihop själva. Jag har ofta övervägt att skriva om det här, men jag får aldrig ur mig en bra början på ett bra sätt så jag väntar med det. Men för att skriva av mig kortfattat så har det med familj, släkt och uppfostran att göra. För en normal människa är "vuxna" de människor som aldrig begår allt för grova fel och de som oftast vet vad som är rätt. Så har det aldrig varit för mig. Jag litar inte på många människor idag. Tyvärr. Jag bryr mig heller inte om blodsband eller titlar. En släkttitel får man inte genom blodsband, det får man genom att agera som den titel man biologiskt sett har. Jag vill skriva av mig, jag vill dela med mig för då vet jag att jag slipper all ångest som sakta äter mig. Men varje gång jag skriver namnen, varje gång jag skriver handlingen, då dras mitt pekfinger till "radera" och det jag skrivit försvinner. Som en spärr som säger åt mig vad jag ska skriva och inte. Jag behöver bara en bra början. En som inte blir för luddig. Hur som helst så är jag inne i en period nu där jag är ganska ledsen. Jag ville bara säga det så ni förstår varför jag är inaktiv och att mitt "sting" kanske försvunnit på senaste. Men, jag tar mig alltid upp igen, jag behöver bara lite tid att återhämta mig.

Tack!