HAHAHA. ååh. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Jag ser så sur och ledsen ut. Som ett litet barn vars godis är uppätet när alla andra barnen fortfarande smaskar på sitt.
Det här är Simons absoluta hat-min. Jag får inte göra den för honom.Det man inte får är roligt! Jag brukar göra den när jag ska härma Daniel Westling
eller en snobbig finsmakare.
Jag avslutar detta inlägg med ett falskt leende. När som ska jag följa med Simon och hans familj på lövmarknad i Karlskrona. Då behövs i varje fall inga falska miner. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar